Jahaaa, det var den här helgen man ställde tillbaka klockan. Hade missat det totalt. Inte så konstigt att klockan i hallen visade en sak och mobilen en helt annan. Trodde för en sekund att jag blivit time warpad. Förvirrat kan man säga.
/T
20101031
20101028
Interstellär trailerförare
Som barn ville jag bli astronaut när jag blev stor. Jag ville upptäcka planeter och resa i rymden. Jag ville leta efter nya livsformer och spana på flygande tefat. I takt med att jag blev äldre ändrades yrkesdrömmen. Nu skulle jag bli lastbilschaufför. Bakom inspirationen för drömmen låg filmen Konvojen (1978) med Kris Kristofferson i huvudrollen. Jag ville köra lastbil, prata i komradion med mina kollegor ute på vägarna, äta på snabbmat på flottiga hak, lyssna på country och delta i spännande biljakter. Precis som i filmen.
I tonåren stod valen mellan fotograf och modedesigner. Inget av detta lyckades jag med något vidare. Jag sökte till skolor och utbildningar men kom aldrig in. Kanske velade jag för mycket och saknade det rätta drivet och ett målinriktat fokus. Djungeln var för tät helt enkelt och jag orkade inte plocka fram macheten och slå mig fram.
Några år senare började jag plugga på nytt och skulle denna gång utbilda mig till lärare. Ett mycket smart val tyckte jag. För som lärare finns det väl alltid jobb?! Två veckor in på terminen hände något som gjorde att jag förändrades totalt som människa. Jag blev rädd och vågade inte gå ut när det var mörkt. Jag blev folkskygg och ett kaos uppstod i skallen. Envis som jag är så fortsatte jag plugga ändå. Jag skulle inte ge mig och ge efter. Det tog 18 månader innan jag insåg att jag inte hade någon koll alls. Koncentrationen och motivationen var borta. Luften tog slut och jag gav upp. Tillbaka på ruta ett.
I tonåren stod valen mellan fotograf och modedesigner. Inget av detta lyckades jag med något vidare. Jag sökte till skolor och utbildningar men kom aldrig in. Kanske velade jag för mycket och saknade det rätta drivet och ett målinriktat fokus. Djungeln var för tät helt enkelt och jag orkade inte plocka fram macheten och slå mig fram.
Runt 25-års åldern kom det mer att handla om funktion och realism, än drömmar och rosa moln. Jag började plugga till informatör, men en vägg kom i vägen. Jag gick i skolan fem dagar i veckan och jobbade extra två kvällar i veckan. Utbrändheten infann sig efter ett år och väggen var ett faktum. Jag var sjukskriven i nästan ett år. Försökte återuppta mina informatörs studier men insåg snart att framtiden för informatörer såg mörk ut och jag orkade inte heller denna gång plocka fram macheten.
Några år senare började jag plugga på nytt och skulle denna gång utbilda mig till lärare. Ett mycket smart val tyckte jag. För som lärare finns det väl alltid jobb?! Två veckor in på terminen hände något som gjorde att jag förändrades totalt som människa. Jag blev rädd och vågade inte gå ut när det var mörkt. Jag blev folkskygg och ett kaos uppstod i skallen. Envis som jag är så fortsatte jag plugga ändå. Jag skulle inte ge mig och ge efter. Det tog 18 månader innan jag insåg att jag inte hade någon koll alls. Koncentrationen och motivationen var borta. Luften tog slut och jag gav upp. Tillbaka på ruta ett.
Nu står jag här några år senare utan vare sig mening eller mål. Jag har fastnat på ett jobb jag egentligen inte vill vara kvar på. Har ingen aning om vad jag ska bli eller göra av mig själv. Jag finner att som 32-åring är detta inte helt lätt att hantera. Det var ju inte alls här jag skulle vara nu. Jag skulle ha ett jobb som utmanade mig och som gav mig tillfredsställelse. Jag skulle ha familj och någon att krama. Jag skulle inte vara ensam med en katt och ett gäng dammråttor. Inte alls.
Vad ville du som barn bli när du blev stor?
/T
20101025
Luddigt värre!
Hittade detta inlägg hos en av mina favoritbloggare och var bara tvungen att länka vidare så att ni också kan läsa om en mans galna samlande.
/T
/T
20101023
Musiktortyr
Jag har en låt på skallen. En sån där låt som har fastnat som man absolut inte vill ska fastna. Jag hör den varje dag på jobbet.
Vi får musiken på jobbet streamat till oss av ett företag och vi anställda har inget att säga till om det urval som spelas. Mycket av det går att höra på, mycket ligger precis på gränsen för vad som är tolererbart. Resten är rent skräp. Som den låt som nu har tagit över min hjärna och nästan får mig att bli galen.
Vill ni veta vilken låt det är och gärna lyssna så kika nedan.
/T
Vi får musiken på jobbet streamat till oss av ett företag och vi anställda har inget att säga till om det urval som spelas. Mycket av det går att höra på, mycket ligger precis på gränsen för vad som är tolererbart. Resten är rent skräp. Som den låt som nu har tagit över min hjärna och nästan får mig att bli galen.
Vill ni veta vilken låt det är och gärna lyssna så kika nedan.
/T
Not fair
Jag har jobbat sju dagar i sträck. Jag är dödstrött och känner mig lika urlakad som en gammal disktrasa. Lika utpumpad som ett trött gammalt cykeldäck. Den som känner mig vet hur mycket jag behöver min sömn. Jag skulle lätt kunna sova större delen av dagen.
Jag, skallen, vill det, men inte min kropp - nej då icke sa nicke. Den bestämmer sig för att vakna långt innan alarmet på mobilen. Långt innan. Vi snackar flera timmar. Not fair.
Ja, ja vad är väl en bal på slottet? Får väl helt enkelt kila ner i tvättstugan och börja maratontvätta. Det som jag egentligen skulle göra först om några timmar. När jag vaknade.
/T
Jag, skallen, vill det, men inte min kropp - nej då icke sa nicke. Den bestämmer sig för att vakna långt innan alarmet på mobilen. Långt innan. Vi snackar flera timmar. Not fair.
Ja, ja vad är väl en bal på slottet? Får väl helt enkelt kila ner i tvättstugan och börja maratontvätta. Det som jag egentligen skulle göra först om några timmar. När jag vaknade.
/T
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)