Interstellär trailerförare

Som barn ville jag bli astronaut när jag blev stor. Jag ville upptäcka planeter och resa i rymden. Jag ville leta efter nya livsformer och spana på flygande tefat. I takt med att jag blev äldre ändrades yrkesdrömmen. Nu skulle jag bli lastbilschaufför. Bakom inspirationen för drömmen låg filmen Konvojen (1978) med Kris Kristofferson i huvudrollen. Jag ville köra lastbil, prata i komradion med mina kollegor ute på vägarna, äta på snabbmat på flottiga hak, lyssna på country och delta i spännande biljakter. Precis som i filmen.

I tonåren stod valen mellan fotograf och modedesigner. Inget av detta lyckades jag med något vidare. Jag sökte till skolor och utbildningar men kom aldrig in. Kanske velade jag för mycket och saknade det rätta drivet och ett målinriktat fokus. Djungeln var för tät helt enkelt och jag orkade inte plocka fram macheten och slå mig fram.

Runt 25-års åldern kom det mer att handla om funktion och realism, än drömmar och rosa moln. Jag började plugga till informatör, men en vägg kom i vägen. Jag gick i skolan fem dagar i veckan och jobbade extra två kvällar i veckan. Utbrändheten infann sig efter ett år och väggen var ett faktum. Jag var sjukskriven i nästan ett år. Försökte återuppta mina informatörs studier men insåg snart att framtiden för informatörer såg mörk ut och jag orkade inte heller denna gång plocka fram macheten.

Några år senare började jag plugga på nytt och skulle denna gång utbilda mig till lärare. Ett mycket smart val tyckte jag. För som lärare finns det väl alltid jobb?! Två veckor in på terminen hände något som gjorde att jag förändrades totalt som människa. Jag blev rädd och vågade inte gå ut när det var mörkt. Jag blev folkskygg och ett kaos uppstod i skallen. Envis som jag är så fortsatte jag plugga ändå. Jag skulle inte ge mig och ge efter. Det tog 18 månader innan jag insåg att jag inte hade någon koll alls. Koncentrationen och motivationen var borta. Luften tog slut och jag gav upp. Tillbaka på ruta ett.

Nu står jag här några år senare utan vare sig mening eller mål. Jag har fastnat på ett jobb jag egentligen inte vill vara kvar på. Har ingen aning om vad jag ska bli eller göra av mig själv. Jag finner att som 32-åring är detta inte helt lätt att hantera. Det var ju inte alls här jag skulle vara nu. Jag skulle ha ett jobb som utmanade mig och som gav mig tillfredsställelse. Jag skulle ha familj och någon att krama. Jag skulle inte vara ensam med en katt och ett gäng dammråttor. Inte alls.

Vad ville du som barn bli när du blev stor?

/T