Ännu trögare

Sängen baxade jag ut från sovrummet alldeles själv. Inte ens katten hjälpte till med att bära en endaste liten kudde. Sedan tog det stopp. Efter några timmar kom huvudvärken inklampade som en elefant i militärkängor. Bank. Bank. Bank. Kan ha berott på att jag spännt mig något fasligt de senaste dagarna.

Kampen mot förkylningen pågår forfarande. Jag kommer inte ihåg hur det känns att vara helt symptomfri. Det snoras, hostas och nyses om varannat och så har det gjort i två månader. Konstant. Tänker mig en tur till doktorn snart. Inbillar mig att jag lider av ett tjog sjukdomar och att min kropp är på upphällningen. Det är okej att tycka synd om sig själv och gnälla. Man får det om man vill.


Det är tur att jag har Dexter som håller mig sällskap - om än i bara 55 minuter till - för sedan är femte säsongen slut. Lumen and Dexter sittin' in a tree...

/T