Det ofattbara

Det som inte får hända har hänt igen. Igår natt valde en vän att lämna vår jord.

Vila i frid Linus. Du är saknad och du finns i mina tankar. Kärlek!

/T

En skruv lös

En skruv lös skulle en kunna tro att jag har om en gluttar ner i min väska. Eller att jag tycker extremt mycket om att skruva för hand. Eller att jag i förvirringens hetta har stoppat ner den i väskan i tron om att det var mobilen eller kammen. Eller - värsta tänkbara - att jag planerar att dräpa någon. I min väska bor numera ett stycket skruvmejsel. Varför i hela fridens namn bär jag då runt på en skruvmejsel kan en fråga sig?

Jo landet ligger nämligen så att mitt lås till ytterdörren knorrar och har sig. Låset har nu beslutat sig för att inte fungera om jag inte tar i för allt vad jag är värd samtidigt som jag lyfter nyckeln lite uppåt. Att utföra detta krångelstycke medför att jag får förbannat ont i mina fingrar och händer. Två gånger har jag dessutom fått gå hemifrån utan att låsa underlåset. Paranoid som jag är tror jag att någon kommer att våldgästa min lägenhet och sno min katt just vid de här tillfällena. Därför bor numera skruvmejlsen i min väska.

Jag kom på att om jag använder en skruvmejsel som hävarm genom att sticka in den i det lilla hålet på nyckeln så får jag lättare och snabbare låst dörren. Jag slipper värk i fingrar och händer. Mina grannar slipper höra mig muttra svordomar. Katten blir inte snodd. Och jag lyckas låsa dörren - med båda låsen.

/T

Vampyrer, varulvar och tonårsromantik med en skvätt ångest

På uppdrag av Tuffast av alla listar jag de böcker som just nu bor på mitt nattduksbord. Två av fyra böcker innehåller vampyrer och varulvar. Den tredje berättar om själar som tar över människors kroppar i en nära framtid och den fjärde handlar om tonårsångest, första kärleken och skateboards. Jag tycker mig skönja ett mönster med en bubblare.


Tegelstenar som hjälper mig att fly verkligheten :
Breaking Dawn, Stephenie Meyer
Host, Stephenie Meyer
Slam, Nick Hornby
Nattvakt, Kit Whitfield

Jag för frågan vidare och undrar naturligtvis vilka litterära världar ni flyr till.

/T

Nattsvart

Jag har inget vettigt att förtella, bara ångest och ännu mera ångest. Det mesta är mörkt och kallt. Jag pendlar mellan att känna alldeles för mycket till att känna absolut ingenting. Ena stunden gråter jag floder. I nästa stund bryr jag mig inte.

Det är jobbigt nu. På tok för jobbigt. Jag. Orkar. Inte.

Jag vill veta varför. Varför har jag fått det här? Ska jag leva med det resten av livet? Kommer jag att orka? Varför blir det så mycket värre på våren? Kommer jag någonsin att kunna ha en normal relation? Varför ska det vara så svårt att få hjälp? Är det något annat, mycket värre, som orsakar det här? Och hur får jag i så fall reda på det? Tusen frågor. Inga svar.

Jag försöker att hålla modet uppe. Försöker att inte gräva en för djup grop. Men det är svårt. Så in i helsike svårt. Och inte blir det lättare av tröttheten, värken, orkeslösheten och oron som gnager.

/T