Julklappsrimmet del två

Bror av modell yngre ska få en dammsugare i julklapp. Han flyttade till sin första egna lya i början av hösten och jag kan tänka mig att råttorna samlas på hög under sängen. Så en dammsugare it is!

När du jaga råttor ska
är denna ypperlig att ha.
Så sätt igång med jakten!
Och beskåda den rena fina slakten.

/T

God Jul

Ät gott, njut av Karl-Bertil, kasta en snöboll, återvinn julklappspappret,
smaka på sillen, ät lite grönt också, mys och må väl!

/T

Prinsessan & Demonen

Det verkar som att jag har närt en demon vid min barm. Konstit. Jag minns då verkligen inte att en demon ingick när jag bläddrade igenom i bruksanvisningen. En vanlig katt skulle det bara vara. En vanlig pratig katt. Inget extraordinärt. Alls.

Prinsessan i sitt prinsesstält

Demonen i samma tält

/T

En ugglalala på besök

Ugglalalan Allan bor hemma hos oss i några dagar innan har far vidare till sitt permanenta hem. Vi kommer att sakna honom mycket då både Busa och jag blivit lite kära i honom.

Allan är en skön rackare. Han gillar att äta bär och slappa på en mjuk filt. Han är bra på att berätta roliga historier men ibland är det svårt att höra slutet på historierna, för Allan själv skrattar ofta så han gråter när han berättar.

Tidigare bodde Allan hos Sophie tillsammans med massor av ugglalala-kompisar.

/T

Julklappsrimmet

Min storebror önskar sig bestick i julklapp. Något tråkigare att ge bort på självaste julafton får man nog leta efter. Därför tänkte jag piffa upp klappen med ett egenkomponerat rim.

Dessa hjälper dig att smaka.
Men funkar ej om du ska baka.
När din mage är mätt och glad.
Kan de behöva sig ett rätt varmt bad.

Tror att det här är det första julklappsrim jag någonsin har skrivit. Så lite nöjd är jag allt.

/T

Förlåcht sade hårdrockargrannen

Tjugo minuter efter jag släckt lampan och var på väg att somna in hör jag hur en nyckel sticks in i mitt lås till ytterdörren. Den dras ut igen och man hör hur någon fumlar med en knippa. Sedan försöker personen igen. Då klev jag upp ur sängen och drog åt mig glasögonen och gick ut i hallen, öppnade dörren och fick se min överförfriskade hårdrockargranne stå där.

-Nu har du väl ändå vandrat fel!? Grannen tittar på mig med ögonen i kors. Du ska dit upp, säger jag och pekar mot våningen ovanför.
-Oj förlåcht, sluddrar grannen samtidigt som han böjer sig ner och slänger ett öga på namnet på brevinkastet. Förlåcht.
-Det är ingen fara, säger jag. Jag har gjort samma sak (dock inte mitt i natten ).
-Oåch va bra, sluddrar han vidare och börjar sin vandring uppåt. Förlåcht.

Nu har det gått en och en halv timme och jag kan inte somna om. Dumt tycker jag. Försökte mig på ett julklappsrim som sömnmedel men det misslyckades - för jag är fortfarande vaken och rimmet blev ganska lyckat.

/T

Men ååh!

Önskade Bam Bam med Sister Nancy och skänkte 200 kronor till Musikhjälpen för fyra timmar sedan och den har fortfarande inte spelats. Undrar om det verkligen tar så lång tid att få höra sin önskning?

Barn är inte till salu!

/T

Get your ducks in a row

/T

30 dagar utan ord

Istället för att haka på den där listan som många bloggar efter just för tillfället, så valde jag att vara tyst i 30 dagar. Mest för att jag har svårt för att hinna med att blogga varje dag då min aptit för film och tv-serier äter upp flertalet timmar av min vakna tid. Sedan måste man ju sova och jobba också. Vi säger så. Det blir bäst.

/T

Time warpad

Jahaaa, det var den här helgen man ställde tillbaka klockan. Hade missat det totalt. Inte så konstigt att klockan i hallen visade en sak och mobilen en helt annan. Trodde för en sekund att jag blivit time warpad. Förvirrat kan man säga.

/T

Interstellär trailerförare

Som barn ville jag bli astronaut när jag blev stor. Jag ville upptäcka planeter och resa i rymden. Jag ville leta efter nya livsformer och spana på flygande tefat. I takt med att jag blev äldre ändrades yrkesdrömmen. Nu skulle jag bli lastbilschaufför. Bakom inspirationen för drömmen låg filmen Konvojen (1978) med Kris Kristofferson i huvudrollen. Jag ville köra lastbil, prata i komradion med mina kollegor ute på vägarna, äta på snabbmat på flottiga hak, lyssna på country och delta i spännande biljakter. Precis som i filmen.

I tonåren stod valen mellan fotograf och modedesigner. Inget av detta lyckades jag med något vidare. Jag sökte till skolor och utbildningar men kom aldrig in. Kanske velade jag för mycket och saknade det rätta drivet och ett målinriktat fokus. Djungeln var för tät helt enkelt och jag orkade inte plocka fram macheten och slå mig fram.

Runt 25-års åldern kom det mer att handla om funktion och realism, än drömmar och rosa moln. Jag började plugga till informatör, men en vägg kom i vägen. Jag gick i skolan fem dagar i veckan och jobbade extra två kvällar i veckan. Utbrändheten infann sig efter ett år och väggen var ett faktum. Jag var sjukskriven i nästan ett år. Försökte återuppta mina informatörs studier men insåg snart att framtiden för informatörer såg mörk ut och jag orkade inte heller denna gång plocka fram macheten.

Några år senare började jag plugga på nytt och skulle denna gång utbilda mig till lärare. Ett mycket smart val tyckte jag. För som lärare finns det väl alltid jobb?! Två veckor in på terminen hände något som gjorde att jag förändrades totalt som människa. Jag blev rädd och vågade inte gå ut när det var mörkt. Jag blev folkskygg och ett kaos uppstod i skallen. Envis som jag är så fortsatte jag plugga ändå. Jag skulle inte ge mig och ge efter. Det tog 18 månader innan jag insåg att jag inte hade någon koll alls. Koncentrationen och motivationen var borta. Luften tog slut och jag gav upp. Tillbaka på ruta ett.

Nu står jag här några år senare utan vare sig mening eller mål. Jag har fastnat på ett jobb jag egentligen inte vill vara kvar på. Har ingen aning om vad jag ska bli eller göra av mig själv. Jag finner att som 32-åring är detta inte helt lätt att hantera. Det var ju inte alls här jag skulle vara nu. Jag skulle ha ett jobb som utmanade mig och som gav mig tillfredsställelse. Jag skulle ha familj och någon att krama. Jag skulle inte vara ensam med en katt och ett gäng dammråttor. Inte alls.

Vad ville du som barn bli när du blev stor?

/T

Luddigt värre!

Hittade detta inlägg hos en av mina favoritbloggare och var bara tvungen att länka vidare så att ni också kan läsa om en mans galna samlande.

/T

Musiktortyr

Jag har en låt på skallen. En sån där låt som har fastnat som man absolut inte vill ska fastna. Jag hör den varje dag på jobbet.

Vi får musiken på jobbet streamat till oss av ett företag och vi anställda har inget att säga till om det urval som spelas. Mycket av det går att höra på, mycket ligger precis på gränsen för vad som är tolererbart. Resten är rent skräp. Som den låt som nu har tagit över min hjärna och nästan får mig att bli galen.

Vill ni veta vilken låt det är och gärna lyssna så kika nedan.



/T

Not fair

Jag har jobbat sju dagar i sträck. Jag är dödstrött och känner mig lika urlakad som en gammal disktrasa. Lika utpumpad som ett trött gammalt cykeldäck. Den som känner mig vet hur mycket jag behöver min sömn. Jag skulle lätt kunna sova större delen av dagen.

Jag, skallen, vill det, men inte min kropp - nej då icke sa nicke. Den bestämmer sig för att vakna långt innan alarmet på mobilen. Långt innan. Vi snackar flera timmar. Not fair.

Ja, ja vad är väl en bal på slottet? Får väl helt enkelt kila ner i tvättstugan och börja maratontvätta. Det som jag egentligen skulle göra först om några timmar. När jag vaknade.

/T

Experimentet

Mycket sevärd film. Kuslig, tankeväckande och tragisk.

/T

Störst, bäst och vidrigast

Det är mycket underhållning på televisionsapparaturen nu. Helt fantastiskt vad de dära tv-människorna kan komma på för ideér. Håll i hatten!

Följande utbud roar mig just nu:

STÖRST: Ray Dreckers välhängda behag i Hung
BÄST: Karaktärerna, inredningen, kläderna, frisyrerna, intrigerna, drinkarna i Mad Men
VIDRIGAST: Allt i Kungarna av Tylösand. Jag menar allt. Sjukt är bara förnamnet
LJUDLIGAST: Underarmshårresande Idol-audition utförd av skönsjungande gåsapåg
VACKRAST: Joan i Mad Men. Kurvorna äger!
ROLIGAST: Familjedynamiken i Modern Family
LÅNGSAMMAST: Morgan i Ullared. Går den karln lite långsammare kan han klassifieras om från homosapien till snigel
MEST DEKADENT: Vincent Chase utsvävningar i sjunde säsongen av Entourage

/T

Död och begraven?

Nej, jag lever. Fastnade bara i Mafia Wars en smula.

Okej jag erkänner. MW tog över mitt liv. Aldrig trodde väl jag att vapen, krig och klaner kunde vara underhållande.

/T

Svettigt illamående

Jag har inflammation i min axel. Det gör j-ligt ont. För att råda bot på smärtan provade jag först att smörja in axeln med Voltaren-gel. Det hjälpte inte. Provade därefter med Ipren. Ingen tur där heller. Efter ett samtal till Sjukvårdsrådgivningen så provade jag med 50 mg Voltaren. Hjälpte inte. Ett samtal till till rådgivningen. Fick rådet att ta ytterligare en tablett och att värma eller kyla ned axeln. Nu snackar vi grejer! 100 mg Voltaren och en vetekudde senare var smärtan nästintill borta. Däremot blev jag svettigt illamående och gravt groggy. Hjärnan var med men inte kroppen. Kontrollen var nära nollstrecket. Hatar att inte ha kontroll över min kropp. Vajande steg och sluddrigt tal är inte att föredra när man har huvudet på skaft.

/T

Skrivandet som dog

Jag lever - det gör inte min lust att skriva.

Pausen som på sin höjd skulle vara i en månad blev istället väldigt lång. Faktiskt så lång att ett nytt år hann börja och ta ett stort kliv. Det mesta är dock (tragiskt nog) det samma. Jag vill ha lust, inspiration och ork men inget av det vill infinna sig hur mycket jag än kämpar. Kärlek vill jag också ha. En tvåsamhet hade suttit fint. Det är ekande tomt i ensamheten.

/T