Eftar att ha legat på sjukhus i två veckor med beskedet att hon hade cancer så gick hon bort. Ensam. Tidigt på morgonen. Jag hoppas så att hon somnade in. Att hon inte hann lida eller känna sig ensam.
Nu är hon återförenad med sin älskade, min morfar, och jag tror att de sitter vid köksbordet sörplandes kaffe på fat samtidigt som sjörapporten hörs i bakgrunden. De ler mot varandra och förbereder sig på en sista resa med båten på världens alla hav.
Min mormor älskade Sound of Music. Den var hennes absoluta favoritfilm och jag tillägnar nu henne låten med samma namn.
The hills are alive with the sound of music
With songs they have sung for a thousand years
The hills fill my heart with the sound of music
My heart wants to sing every song it hears
My heart wants to beat like the wings of the birds
that rise from the lake to the trees
My heart wants to sigh like a chime that flies
from a church on a breeze
To laugh like a brook when it trips and falls over
stones on its way
To sing through the night like a lark who is learning to pray
I go to the hills when my heart is lonely
I know I will hear what I've heard before
My heart will be blessed with the sound of music
And I'll sing once more
Vila i frid mormor.
Du är saknad och finns för alltid i våra hjärtan.
Maj-Lis Johnsson
* 23 december 1922 + 7 spetember 2008
2 kommentarer:
Det är så jobbigt att mista någon som står en nära, Men jag tror, precis som du skriver att din mormor har det bra. Vill gärna tro att våra nära håller ett litet öga på oss.. Kram på dig!!
Loppanlej: Ja fruktansvärt jobbigt vill jag påstå. Tror aldrig att det kommer bli lättare heller. Tack för din omtanke och dina värmande ord.
Skicka en kommentar