Nu vilar min kära mormor under jorden bredvid morfar. Begravningen skedde i fredags på Lilla Ön. Den var fantastiskt fin och stämningsfull och Fröken L sjöng så vackert.
Jag hoppas att min mormor har det bra där hon är nu. Saknaden är stor och jag kan fortfarande inte fatta att hon inte finns mer. Det gör så förbaskat ont i hela kroppen. Mormor kom tillbaka. Gå inte. Stanna.
/T
4 kommentarer:
Det tar tid att förstå. Och jag undrar om man någonsin kommer att förstå att den man älsar så mycket är borta. Sköt om dig.
Tack! Det sägs ju att tiden läker alla sår, men hur blir det med ärren?
Ärren.. ja, de sitter nog där de sitter men de ska visst blekna har jag hört.. vi får se helt enkelt. Kram
Ärren finns kvar. Bleknar men finns alltid kvar.
Stor kram
Skicka en kommentar