Snart är det läggdags, om nu sömnen vill infinna sig vill säga. Imorgon är det åter till vardagen. Jag hoppas att jag kommer att kunna ta mig genom dagen obemärkt. Att masken håller. För inombords rasar känslorna. Ömsom skratt, ömsom gråt. Mest gråt faktiskt. Skulle ni mot all förmodan hyra film av ett butiksbiträde med sorgsen blick och darrande underläpp så bli inte förskräckta. Det är bara jag.
/T
2 kommentarer:
Fy så jobbigt, jag skickar en kram till dig och hoppas din dag gick okej.
Miss E: Tack! Det gick faktiskt bättre än väntat. Fällde inga tårar men de var på väg ett par gånger. Masken höll och tur var väl det.
Skicka en kommentar